Tack!

Nu har vi snart haft öppet och kört pass i 6 veckor och det är så otroligt roligt att se förändringen hos de som blivit våra trogna medlemmar.

Igår fick vi höra av en person att det var den bästa träning hon gått på, att hon känner sig stark och känner stor skillnad när hon ska utföra sina sysslor på jobbet. Hon känner sig mycket stabilare och starkare i bålen och orkar mycket mer. En annan sa att hon tycker det är så roligt att hon nu inte kan vara utan, hon har blivit beroende. När vi hör det känns det som vi lyckats!

Vi körde ett ganska tufft mixpass igår. Det var så roligt att se att alla gav järnet och peppade varandra i de övningar de körde två och två. Vi blir så glada när vi ser personer som vi ärligt talat aldrig trott skulle tycka om denna sorts träning, som vi  bara trodde skulle komma en gång och prova på men inte mer, ge allt och fixa det med bravur! Snacka om skillnad från första veckan då de knappt vågade ta i! Vilken utveckling i teknik och rörlighet, för att inte tala om mod. Nu vågar de ta i och även släppa kettlebellen i luften vid handbyte i swingen, nu vet de att ingen annan varken har ork, tid eller intresse att bry sig om vad någon annan gör och de vet att det inte gör något om de skulle tappa en vikt i golvet! Det är tillåtet att göra det. Man hör när någon tappar vikten men ingen vänder sig om och tittar, alla är så fokuserade på att utveckla sin egen träning och teknik.

På tal om fokus och utveckling. Vi läste nyligen en annan träningsanläggnings annons där det stod om deras utveckling under detta år. Det räknades upp att de införskaffat x antal isolerande maskiner, solarier och som grädden på moset en 50” TV. Vi vet inte om vi håller med om att detta är utveckling. Vi skulle snarare vilja säga att det är ett steg bakåt. De flesta ställen börjar mer och mer slänga ut sina isolerande maskiner för att skapa utrymme för funktionell träning, solarierna bojkottas och åker ut av hälsoskäl och vad ska man med en TV till när man tränar? Hur fokuserad kan du vara på din teknik och träning om du samtidigt ska koncentrera dig på TV:n? Vill man inte komma ifrån TV:n som ändå fyller mångas kvällar när man väl kommit hem. En annan aspekt i det hela är kostnaden för dessa saker. Om man inte är i branschen har man kanske ingen aning, men en enda maskin kostar åtskilliga tusenlappar. Inte bara i inköp utan även i service och underhåll. Dessutom är andrahandsvärdet skrämmande lågt. Varför då inte satsa dessa pengar på t ex utbildning av instruktörerna istället. För vår del tycker vi att det skulle gynna medlemmarna tusen gånger mer än t ex en ny bröstpressmaskin.

Det är vad vi tycker.

Som avslut vill vi än en gång säga hur fantastiskt roligt det är att se er glada och motiverade medlemmar på våra pass! Det är ni som gör att passen blir bra och ni motiverar oss att fortsätta snickra ihop nya utmanande pass!

Tack alla trogna medlemmar!!

Christina och Jonas

Vad har du för mål?

Det roliga med träning är att man aldrig blir färdig. Man sätter upp sina personliga mål, strävar efter dem, når dem och sätter därefter nya mål. Det kan vara allt från att klara lyfta en tyngre vikt, få en bättre kilometertid till att gå ner några extra kilon i kroppsvikt.

När det gäller min egen träning är för närvarande mitt första mål att bli bra i en krånglande axel så att jag kan träna hela kroppen fullt ut. Jag vill bli starkare och påbörja min inlärning av jonglering med kettlebell.  Kanske bör jag vänta tills man kan träna utomhus, kettlebellen lär dimpa i golvet ett antal gånger! J

Varje gång någon kommer till mig och vill ha ett träningsprogram ställer jag som inledning  frågorna  ”Vad vill du ha ut av din träning? Vad har du för mål?”

Inte alls för sällan får jag svaret  ”Njae, jag har inget speciellt mål”.

Klart du har ett mål säger jag! Du har tagit dig till gymmet, kommit till mig och vill ha ett träningsprogram och det finns väl någon anledning till det?

”Nej, jag är ingen tävlingsmänniska och har inget mål, vill bara bli allmänt tränad, känna mig lite starkare och piggare.”

Då så, där har du ditt mål!

Målen behöver inte vara storslagna, du behöver inte ställa upp i någon fitness- eller styrketävling, du behöver inte springa ett maraton. Målen är personliga och de kan vara stora eller små. Det viktiga är att du har något att sträva efter, annars tappar du lätt lusten att träna. Har du ett stort mål, långt ifrån vad du klarar av i dag är det klokt sätta upp små delmål annars kan det stora kännas för långt iväg, för svårt att nå och då tappar du också lusten.

Så du som inte tror dig ha några mål, ta dig en funderare, skriv ner vad du kommer fram till och försök ha det som en morot i din träning!

Ovanstående handlade om personer som inte tror sig ha några mål men som i själva verket har det.

Nu till personer som har mål men som inte gör något för att nå dem.

Jag stöter nämligen ofta på personer som har mål med sin träning, vet exakt vad de vill och det handlar även nu om både stora och små mål. Det lustiga är att inte alls för få av dessa, men långt ifrån alla, tror att det räcker med att komma till mig så fixar det sig. De får sitt program eller medverkar i ett pass, lägger en timme på sin träning men ”fuskar” sig igenom passet. De tar helt enkelt inte i för de tycker det är jobbigt eller tror de inte att de kan. Tiden är ett dilemma idag. Många är stressade, har tusen bollar i luften och har inte så många timmar i veckan att lägga på sig själv och sin träning. Då undrar jag, varför gör de då inte sitt bästa när de väl tagit sig till gymmet och avsatt den timmen till träning, varför utnyttjar man det inte fullt ut?! Jag kan bara ge dem ett program, leda dem genom ett pass och försöka pusha på så gott det går, men jag kan inte göra jobbet åt dem. Det måste de göra själva! Vill de få resultat och nå sina mål måste de jobba! Det räcker inte med att komma till träningslokalen, man måste ta i. Sen har man bra och dåliga dagar men då gör man det bästa man kan den dagen. Jag begär inte att de ska ta i så de mår dåligt och alla orkar inte lika mycket, det är helt ok! Var och en gör vad den klarar av, tar en lättare vikt eller vilar om det behövs men för deras egen skull vill jag att de gör sitt bästa efter sina förutsättningar. De tror inte det, men som tränare ser man på en person om de gör sitt yttersta eller inte, man ser det på kroppsspråket och framför allt i ansiktet, man ser om de kan mer. Valet är såklart deras och det är väl egentligen ok att de ”lullar” sig genom träningen, bara de inte förväntar sig enorma resultat utan ansträngning. Men jag tycker det är synd och lite frustrerande, för jag vet att de vill och att de innerst inne kan!!

Sen är det såklart mycket upp till mig som deras tränare att klara av att pusha och motivera dem, det är det jag är till för och det är så roligt när det funkar. Det kan ta ett litet tag innan man får en person att ”släppa loss” men jösses vad kul det är när man kommer så långt, vilken känsla att ha övervunnit deras rädsla över att ta i, för det är ofta vad det just är…rädsla att ta i och göra bort sig, att inte klara av!

Det är ett av mina mål som tränare, att få andra att träna och tycka det är kul, släppa sin rädsla och istället våga, få dem att känna att de klarar av att ta i så pass mycket att de har en chans att nå sina mål….stora som små! 

Christina

Varför jag började träna med kettlebell och varför jag fortsatte

Det hela började av ren nyfikenhet för 3 år sedan. Eliko Sportcenter i Halmstad höll en 2-dagars grundutbildning i kettlebell, ledd av Walter Skeppar.

Jag kom dit utan några större förväntningar och åkte därifrån full av förundran, med värkande händer och kropp. I två dagar gick vi igenom en mängd övningar som var specifika för just kettlebell och tränade in tekniken så gott det gick. Man lär sig inte denna teknik på en dag, den måste nötas in genom träning. Sista timmen innan det var dags för hemresa körde Walter ett ordentligt träningspass med oss och jag kan lova att alla blev helt slut och det fanns inte en torr fläck på tröjorna när vi var klara. Aldrig tidigare hade jag kört igenom kroppen så grundligt, kommit åt muskler som jag inte ens visste att jag hade och känt mig så slut efter något träningspass. Jag kände att jag verkligen fick träna kondition och styrka i ett enda pass, och detta med hjälp av ett enda redskap…kettlebellen.

När jag kom hem försökte jag anamma kettlebellen i min ordinarie träning. Den blev ett komplement i min styrketräning. Ibland lade jag bara in någon övning i mitt styrkeprogram, ibland körde jag ett helt pass med bara kettlebell.

Efterhand växte intresset för detta redskap, jag kände en förändring/utveckling i kroppen som jag inte gjort under alla de år jag styrketränat. Den började ta överhanden i min träning och helt plötsligt blev styrketräningen ett komplement till kettlebellen istället för tvärtom. Jag ville absolut lära mig mer.

Som om min önskan blivit hörd anordnade Eleiko Sportcenter en utbildning, IKFF Certified Kettlebelltrainer level 1, ledd av en av världens främsta inom kettlebell, nämligen Steve Cotter från USA. (IKFF=International Kettlebell Fitness and Federation). Den gick av stapeln i maj 2010.

Innan utbildningen läste jag om Steve Cotter och tittat på många av hans filmer på Youtube. Vilket ”monster” han var! Monster i positiv bemärkelse! Förväntningarna inför utbildningen var stora och jag blev inte besviken! Han är en lika stor, om inte större inspirationskälla i verkligheten.

Det blev 2 fantastiska, och jobbiga, dagar fulla med praktik. Teorin smög sig in i vilan mellan övningarna.  Än en gång åkte jag hem full av förundran! Efter att ha tränat med kettlebells under 2 år tyckte jag att jag kunde det ganska bra men förstod först efter dessa 2 dagar hur lite jag egentligen kunde och hur  mycket mer jag hade, och fortfarande har, att lära mig, hur många moment i en övning som ska nötas in för att jag ska bemästra min kettlebell och inte tvärtom. Steve lärde oss på ett mycket grundligt och pedagogiskt sätt att kettlebellträning går ut på att arbeta med kroppen som en enhet där även hjärnan i hög grad involveras, hur viktigt det är med fokus och sinnesnärvaro.  Han lärde oss hur vi blir ”ett” med vår kettlebell.

Jag åkte hem med värkande kropp och såriga händer men med mig i bagaget hade jag en otroligt bra utbildning, så mycket ny inspiration och mitt certifikat som IKFF Kettlebell Trainer. Mitt nästa mål var redan givet, nämligen att träna för att även gå IKFF Kettlebell Trainer level 2 i december samma år.

Under våren hade vi, jag och Jonas, även hittat en annan stor inspirationskälla till just träning med kettlebell. Via internet kom vi i kontakt med Art of Strength i USA som även de utbildar i bl a detta redskap. I juli bestämde vi oss för att åka på den certifiering som skulle äga rum i september. Inte heller denna gång blev vi besvikna. Anthony DiLuglio, vår utbildare, var helt fantastisk i sitt sätt att lära ut. Även han ett ”monster” inom sitt område och man kunde inte annat än beundra honom för den han är och den kunskap han besitter och som han med glädje delar med sig av! Här föll alla bitarna på plats. Här fick vi ”redskapen”  vi behövde för att kunna lära ut denna träning till även andra. Här fick vi även se hur träningen fungerade i verkligheten, i grupper där alla var olika men ändå kunde medverka i samma pass utifrån sina egna förutsättningar. Det var helt underbart att se! Vi fick även träffa personer i vars liv denna träning gjort underverk, hur de kunnat komma tillbaks till ett normalt liv efter tragiska olyckor.  Mycket intressant och fascinerande!

Väl hemma var det snart dags för IKFF level 2 för Steve Cotter igen. Två lika inspirerande dagar som förra gången och hemfärd med ännu en certifiering. Kändes bra!

För att sammanfatta varför jag tränar med kettlebell, varför jag vill föra över min kunskap till andra kommer här en liten lista:

Man får:

·         Ökad energi/ kondition

·         Ökad rörlighet

·         Ökad styrka och balanserad tyngdpunkt

·         Ökad greppstyrka

·         Ökad förbränning med proportionerlig muskulatur

·         Balans i träningen, hela kroppen tränas optimalt

·         Ökad bålstabilitet

·         Optimerad lungfunktion

·         Bättre balans och koordination

·         Rolig och varierad träning, endast fantasin sätter gränser för hur du kan träna

Och allt detta får jag i ett och samma träningspass. Dessutom kan jag vid tidsbrist, genom rätt upplägg av träningen, köra ganska korta pass och ändå uppnå önskvärda resultat.

Varför lägga en timme på styrketräning och ytterligare en timme på konditionsträning när jag kan få allt på samma gång?

Jag kan inte ångra saker jag inte gjort men jag kan önska att jag börjat med denna träning för länge sedan! Då hade kanske jag också varit ett ”monster” som Steve Cotter eller Anthony DiLuglio! J

Christina

Simply effective!

Det är en märklig känsla som infinner sig när man står mitt i gymmet, ser sig omkring och inser att detta faktiskt är vårt gym! Det vi pratat om så länge, faktiskt i flera år, och hoppats skulle bli av men kanske inte riktigt trott skulle bli verklighet. Men nu är det på riktigt, vi har vårt gym och dessutom precis så som vi vill ha det. Sen kan man alltid önska sig mer, t ex duschar, men det kommer så småningom. Prioritet ett är själva träningslokalen, att där finns just de saker vi vi anser nödvändiga, varken mer eller mindre.

Vårt gym skiljer sig en del från de "traditionella" gymmen. Vi har endast fria vikter såsom stänger, hantlar och kettlebell. Som komplement till dessa har vi även så kallade loops, påminner om romerska  ringar men ändå inte :-), 15 meter långa rep, gummiband, bollar m.m.

Vår filosofi är att träna efter kroppens ursprungliga rörelsemönster, att vi på detta sätt ska behålla/återfå den rörlighet vi bör ha i kroppen, bli starka, smidiga och funktionella. Vad som sedan ligger i begreppet "funktionellt" kan variera från person till person. Det som är funktionellt för mig, till det jag behöver använda min kropp till i vardagen kanske inte stämmer överens med vad någon annan behöver men i grund och botten behöver du en viss styrka och rörlighet.

Många sitter still nästan hela dagarna. De går upp ur sängen på morgonen, sätter sig vid frukostbordet för att sedan sätta sig i bilen på väg till arbetet eller skolan där de också sitter i princip hela dagen. Sedan är det dags att ta bilen hem till ett dukat middagsbord och därifrån går färden till soffan och tv:n eller skrivbordet och datorn. Våra kroppar blir förstörda, stela och orörliga.
Ny forskning visar dessutom att risken för hjärt- kärlsjukdomar ökar om man sitter ner mer än 10-12 timmar per dag.
Därför anser vi inte att vi även ska sitta ner när vi tränar.

Vi anser att träningen inte kan bli mer funktionell än på det sätt vi valt att träna, vi vet också av egen erfarenhet vilken effekt den har på kroppen och hur stora framsteg man snabbt kan göra med dessa enkla redskap, både när det gäller rörlighet, uthållighet och styrka.
Det sätt vi tränar på är SIMPLY EFFECTIVE!

Christina & Jonas