Vad har du för mål?

Det roliga med träning är att man aldrig blir färdig. Man sätter upp sina personliga mål, strävar efter dem, når dem och sätter därefter nya mål. Det kan vara allt från att klara lyfta en tyngre vikt, få en bättre kilometertid till att gå ner några extra kilon i kroppsvikt.

När det gäller min egen träning är för närvarande mitt första mål att bli bra i en krånglande axel så att jag kan träna hela kroppen fullt ut. Jag vill bli starkare och påbörja min inlärning av jonglering med kettlebell.  Kanske bör jag vänta tills man kan träna utomhus, kettlebellen lär dimpa i golvet ett antal gånger! J

Varje gång någon kommer till mig och vill ha ett träningsprogram ställer jag som inledning  frågorna  ”Vad vill du ha ut av din träning? Vad har du för mål?”

Inte alls för sällan får jag svaret  ”Njae, jag har inget speciellt mål”.

Klart du har ett mål säger jag! Du har tagit dig till gymmet, kommit till mig och vill ha ett träningsprogram och det finns väl någon anledning till det?

”Nej, jag är ingen tävlingsmänniska och har inget mål, vill bara bli allmänt tränad, känna mig lite starkare och piggare.”

Då så, där har du ditt mål!

Målen behöver inte vara storslagna, du behöver inte ställa upp i någon fitness- eller styrketävling, du behöver inte springa ett maraton. Målen är personliga och de kan vara stora eller små. Det viktiga är att du har något att sträva efter, annars tappar du lätt lusten att träna. Har du ett stort mål, långt ifrån vad du klarar av i dag är det klokt sätta upp små delmål annars kan det stora kännas för långt iväg, för svårt att nå och då tappar du också lusten.

Så du som inte tror dig ha några mål, ta dig en funderare, skriv ner vad du kommer fram till och försök ha det som en morot i din träning!

Ovanstående handlade om personer som inte tror sig ha några mål men som i själva verket har det.

Nu till personer som har mål men som inte gör något för att nå dem.

Jag stöter nämligen ofta på personer som har mål med sin träning, vet exakt vad de vill och det handlar även nu om både stora och små mål. Det lustiga är att inte alls för få av dessa, men långt ifrån alla, tror att det räcker med att komma till mig så fixar det sig. De får sitt program eller medverkar i ett pass, lägger en timme på sin träning men ”fuskar” sig igenom passet. De tar helt enkelt inte i för de tycker det är jobbigt eller tror de inte att de kan. Tiden är ett dilemma idag. Många är stressade, har tusen bollar i luften och har inte så många timmar i veckan att lägga på sig själv och sin träning. Då undrar jag, varför gör de då inte sitt bästa när de väl tagit sig till gymmet och avsatt den timmen till träning, varför utnyttjar man det inte fullt ut?! Jag kan bara ge dem ett program, leda dem genom ett pass och försöka pusha på så gott det går, men jag kan inte göra jobbet åt dem. Det måste de göra själva! Vill de få resultat och nå sina mål måste de jobba! Det räcker inte med att komma till träningslokalen, man måste ta i. Sen har man bra och dåliga dagar men då gör man det bästa man kan den dagen. Jag begär inte att de ska ta i så de mår dåligt och alla orkar inte lika mycket, det är helt ok! Var och en gör vad den klarar av, tar en lättare vikt eller vilar om det behövs men för deras egen skull vill jag att de gör sitt bästa efter sina förutsättningar. De tror inte det, men som tränare ser man på en person om de gör sitt yttersta eller inte, man ser det på kroppsspråket och framför allt i ansiktet, man ser om de kan mer. Valet är såklart deras och det är väl egentligen ok att de ”lullar” sig genom träningen, bara de inte förväntar sig enorma resultat utan ansträngning. Men jag tycker det är synd och lite frustrerande, för jag vet att de vill och att de innerst inne kan!!

Sen är det såklart mycket upp till mig som deras tränare att klara av att pusha och motivera dem, det är det jag är till för och det är så roligt när det funkar. Det kan ta ett litet tag innan man får en person att ”släppa loss” men jösses vad kul det är när man kommer så långt, vilken känsla att ha övervunnit deras rädsla över att ta i, för det är ofta vad det just är…rädsla att ta i och göra bort sig, att inte klara av!

Det är ett av mina mål som tränare, att få andra att träna och tycka det är kul, släppa sin rädsla och istället våga, få dem att känna att de klarar av att ta i så pass mycket att de har en chans att nå sina mål….stora som små! 

Christina